Jag tycker om när det regnar på sommaren. Jag tycker om det mjuka ljudet av regndroppar mot fönster och tak, mot löv och gräs. Jag tycker om dofterna: mjuka, fuktiga dofter av blommor och mull. Men mest tycker jag om att världen då blir lite som på natten – allting stannar, stängs ute. Livet blir kravlöst och spännande: nu kan jag göra vad som helst, inte det man borde göra när det är sommar och veckoslut.
Under veckoslutet var jag på torpet med mamma. Vi städade inför sommaren. Mest regnade det.
Vi pratade med varandra. Om tranorna som skriker sitt ödesmättade skri över träsket, om mormor som gått bort efter ett långt liv, om hararna som ser ovanligt stora ut i år, om drömmarna som inte gick i uppfyllelse, vi talar om taxen som surar för att den hatar landet.
Vi talar om alla somrarna.
Om det hade varit sol skulle vi ha målat, spacklat, åkt till Lovisa för att handla och suttit på terrassen för att njuta av kvällen och hållit på med annat stressande.
Sommarregn. Lite som Ganga-Soap som en indisk affärsman gjorde reklam för i Nepal en gång. Tvättar rent både på utsidan. Och insidan.
Sabine Forsblom
