Som språklärare är det viktigt att hålla sina språk- och kulturkunskaper ”up to date”. Därför
försöker jag regelbundet åka till Frankrike och Tyskland. Påsken har redan flera år betytt Paris. I år beslutade vi att åka redan veckan före påsk, eftersom Arbis termin slutade lämpligt just nu.
Så fort hundarna är avlämnade på hundpensionatet börjar det kännas som om vi nästan är i Paris redan – en skön känsla i maggropen – även om vi ännu har både en bil- och flygresa framför oss. Flyg har jag ingenting emot så länge det inte räcker mer än tre timmar. Dessutom blir man ju ännu på utrikesflyg serverad lite mat till och med. Eller nåja, mat och mat. Jag hade meddelat att jag har laktosintolerans. Alltså fick jag en SPML-påse – special meal. Och wow, se vad jag fick!
Min man fick en semla med två ordentliga skivor brieost, grönsallad och potatissallad. Jag har faktiskt aldrig upplevt att laktosintolerant betyder det samma som lakto-ovo-vegetarian. Men det som gjorde mig ännu mera upprörd var att jag inte ens fick en servett! Min man fick inte bara en vanlig servett utan också en våtservett och en tandpetare! Jag blev alldeles tydligt straffad för att jag hade behagat begära något annat än den normala massutfodringen.
Fast i själva verket spelar det absolut ingen roll, för om bara några futtiga timmar kommer jag att sitta på Le Cavalier bleu och smälla i mig ankbröst och Paris smarrigaste Tarte Tatin.
Moa
