Jag befinner mig sedan måndagen i Tyskland, närmare bestämt i Mülheim och mina tankar vandrar tillbaka till vårvintern 1978. Då var jag nämligen tre månader i Tyskland, på kurs i Heimvolkshohschule Leck, helt nära den danska gränsen.
Med mig i bagaget hade jag kort skoltyska, uppbackad av litet ytterligare studier i sagda språk vid HHÅA.
Det var mitt första egentliga besök i Tyskland och jag minns ännu hur jag osäker på mig själv, med hjälp av min knaggliga skoltyska försökte ta reda på vilken av alla bussarna på stationen i Flensburg, som skulle ta mig vidare till kursorten Leck.
Tre års pluggande i gymnasiet och en obligatorisk närvaro vid språkkurserna på handhögskolan vägde lätt!
Jag kände mig väldigt obekväm, liten och rädd.
En månad senare levde jag redan mitt liv mer eller mindre totalt på tyska. Långa intensiva dagar fyllda av lektioner och diskussioner gav mig milsvitt mer än åren i gymnasiet och språkstudierna i Åbo. Jag valdes till elevrepresentant för kursen, och fick sitta med på lärarkollegiets planeringsmöten och en vacker dag kom jag på mig själv med att TÄNKA på tyska!
När jag reste hem igen tre månader senare var min tyska faktiskt riktigt hyfsad.
Nu har jag egentligen inte använt mig av den på sisådär 35 år, men likväl finns basen där och jag har inga som helst svårigheter att kommunicera med folk. Visst känner jag mig litet ringrostig, men talar mer än gärna med så många jag kan.
I dag passade jag på, att gå till barberaren och ” hast Du mir gesehen”, jag blev klippt precis som jag ville ha det – något som faktiskt inte alltid lyckas där hemma!
Vem vet, kanske alla verben i slutet av meningen faller på plats helt naturligt innan jag reser hem igen på söndagen. Übung macht den Meister!
Tänk vad mycket man kan lära sig av och i vardagen – bara man är öppen och vill det!
Sprattis
Visst är det så. Samtidig tycker jag ändå det är ledsamt att racka ner på skolan och språkundervisningen där. Den hade ändå gett dig verktygen att bygga vidare med. Utan dem hade du säkerligen känt dig ännu mindre och obekvämare, oder?
Jag ville inte så mycket ”racka ned på” skolans språkundervisning ( fast jag nog tycker den kunde må bra av att piffas upp ) som att peka på hur ”lätt” det är att lära då lusten och intresset finns:-)