Hans släpiga röst fyller aulan. Jag hör den tydligt då jag går förbi och snabbt vänder jag mig om. Han lyfter långsamt blicken, myndigt höttande med sitt kännspaka finger. Den gamla stöten talar verkligen till mig!
Jag känner hur jag blir knäsvag. Hur har Don Corleone hamnat här?
Receptet är tämligen enkelt: mod, inspiration, talang och uppbyggande handledning -allt i något slags lämpliga proportioner för att en konstnär ska födas. Ursprunget till tavlan och flera andra som under natten dykt upp utanför dörren till mitt arbetsrum är en ung fyrabarnsfar med minimal konstnärlig ambition. Han bara råkade upptäcka en konstkurs rubricerad så enkelt som ”Kvällsmålare”.
En lärare såg honom, såg talangen och det som kunde bli möjligt.
Och så blev han till, tuffingen Don Corleone, vars röst man kan höra då man går förbi konstverket – just för att det är så otroligt skickligt gjort. Nu kan han beundras av alla – ja, inte gamle Vito, förstås. Han var ju en riktig skurk. Nej, men konstnären, som inte visste att han var en konstnär, och som nu fyller väggarna med en hel utställning av olika kändisar.
Och han som bara anmälde sig till en kurs för att få lite avkoppling i vardagen.
Jag vandrar vidare och beundrar de övriga celebriteterna jag passerar.
Rose
- Krooks: Marlon Brando
Jag träffade ju honom hos dig i går. Blev lite förvånad, visste inte att han skulle dyka upp där!