Lära för livet eller lära av livet?

Livslärd

modersmålet svårast i studentskrivningarna?

17 Dec , 2013, 09.50 sprattis

 

Jag ä far till två tonårssöner. Den ena är en riktig bokmal, medan den andra har diagnosticerats med ”medelsvår dyslexi” och har ett rent h-te med modersmålet i studentskrivningarna!

Höstens prov i modersmålet var snudd på katastrof, åtminstone bland de svenskspråkiga abiturienterna. Hela tolv (12!) procent underkända och drygt tjugofyra ( 24,2 ) procent som fick approbatur.

Sammanlagt mer än en tredjedel av dem som skrev blev alltså underkända, eller godkända med lägsta möjliga vitsord, medan bara två och en halv procent erhöll laudatur.

Det är drygt dubbelt upp av improbatur & approbatur och hälften av laudaturvitsorden, som studentexamensnämndens riktgivande fördelning enligt gausskurvan borde resultera i!

Diktådern börjar plötsligt pulsera i mig:

Skolgång är inte alltid så lätt
kurslöst gymnasium förvirrar
hur bland utbudet välja rätt
då hormoner och tankar vilt irrar
flit och uppmärksamhet ska ju hjälpa
men dyslexi kan tyvärr det hela stjälpa

För allt är på läskonsten ännu baserat
ett faktum som mången dröm har raserat
ty intresse är det bästa inlärningsstödet
men resursbrist beseglar dyslektikerödet
så det är ett allvarligt fel på den mallen
då inget av det lästa fastnar i skallen

 
Var höstens abiturienter faktiskt så krattiga som modersmålsprovet ger vid hand, eller är det fel på undervisningen, provet, bedömningsskalan…?

God Jul!

 

Läs också

Kommenteringen är stängd.